Imorgon hämtar vi hem Sam.
För er som inte vet vem Sam är, så är det en shettis som vi hade på foder i knappt 1 år. Ska inte skriva varför han åkte, men han åkte iallafall bara ifrån oss helt plötsligt för att ägaren tyckte att han hade blivit fin nog för utställningar igen. Alltså var vi utnyttjade. Han lämnades sedan ut på foder igen, till någon annan. Ägaren ringde oss inte ens och frågade ifall vi var intresserade.

Jag letade länge efter honom, och en dag när jag var med Jennifer hjälpte hon mig att leta, vi kollade runt på en massa hemsidor, sökte och letade i vartenda hörn. Vi hittade tillslut hans ägare på facebook och jag mailade henne och frågade vart han var. Hon svarade ganska kort att han står på foder i varberg. Hon berättade också att han var till salu. Jag ringde mamma och vi pratade om det när jag kom hem från Jennifer på kvällen. Självklart ville vi köpa honom. Vi hälsade på honom för ett tag sedan nere i varberg och när jag såg honom i hagen. för första gången på jättelänge så fick jag tårar i ögonen.

Jag och Sam byggde upp en väldigt speciell relation när vi hade honom hos oss. Han är verkligen en familjemedlem.

Så imorgon kan jag känna mig riktigt hel igen, saknar verkligen honom!
Tänk om jag och jennifer inte hade letat efter honom den dagen? Då hade jag antagligen inte vetat var han är nu.