Tänkte ta och berätta om Poetic's Odette. Ramadjas fölunge som föddes idag, för exakt 2 år sedan. Men som tyvärr föddes 2 månader för tidigt och föddes död.

2008 betäckte vi Ramadja med den supersnygga connemarahingsten Poetic Justice. En connemara som lämnat mängder av duktiga hoppponnysar efter sig. Det var med spänning och jag minns mycket väll hur förväntansfull jag var. En söndag, den 15 mars 2009 skulle jag åka till Toleryd för att hoppa CR med Titt ut. Jag var jätteglad och tyckte att det här skulle bli en av det bästa dagarna i mitt liv. Att hoppa CR med Titt ut var något jag velat länge.

Jag hade klätt på mig och satt och åt frukost, snart klar för att åka iväg till Toleryd. Men så kommer mamma in och säger att Ramadja fölar. Jag trodde förstårs först att hon skämta. Men sen fick jag se paniken i ögonen. Jag visste att det var på tok för tidigt. Det var 2 månader kvar till fölungen egentligen skulle komma och på dem 2 månaderna händer det ganska mycket. Fölungar som födds 1 månad för tidigt klarar sig knappt.

Jag följde med ut och fick se en Ramadja som försökte föla. Men det kom inget. Mamma och pappa ringde till vetrinären medan jag stod där med tårarna rinnades ner för kinderna. Tillslut kom fölungen och den var död. Veterinären kom och kollade Ramadja så att hon var helt okej och kollade även på fölungen. Den hade precis börjat att få päls och öron. Man såg att den skulle bli brun (skimmel som vuxen) med en liten stjärn i pannan. Veterinären sa även att fölungen var ett sto. Jag minns hur jag sprang gråtandes ifrån stallet. Jag ville vara ifred och ensam. Det här förblev den sämsta dagen i mitt liv. Alla i hela familjen blev ledsna. Detta var riktigt tungt - varför just vår lilla fölunge?

På kvällen sen sände tv:n Svanprinsessan och det var därifrån jag fick namnet Odette - Poetic's Odette. Hon såg ut som en liten prinsessfölunge. Så vacker. När man såg henne ligga i boxen död önskade man att man bara kunde gått fram och putta till henne försiktigt så hon hade vaknat upp.

Allt var som i en mardröm. Stannade hemma från skolan för jag mådde så dåligt. Men vad skulle man göra? Odette skulle aldrig mer komma tillbaks. Det vara bara att inse, även hur svårt det än var, att livet tillslut går vidare.


Ramadja i hagen någon timma senare då allt hände. Hon sprang och sprang i hagen med ett hjärtskärande skri och undrade vart Odette hade tagit vägen, stackarn ..

Vi vet inte varför det blev som det blev. Odette kunde ju lika väll haft något t.ex. hjärtfel eller så var det Ramadja som kastade henne. Ingen vet varför och den frågan kommer alltid att finnas kvar.

Började lipa när jag skrev detta. Saknar henne något enormt. Tänk, hade hon levt hade hon fyllt 2 år idag. Tiden går så jävla fort ibland så man inte riktigt hänger med ..

Blev ganska mycket text men ah

Poetic's Odette
E: Poetic Justice U: Ramadja Burton
15 mars 2009 - 15 mars 2009
Det går inte en dag utan att jag tänker på dig </3