Första gången jag hopptränade på riktigt sen oktober 2010. Kanske syns? Tränade för mamma igår och även fast hon är westernryttare kunde hon mer hoppning än vad jag trodde, haha!

Som ni ser är vi båda ringrostiga. Min sits (!!!!!!!!!!) är förjävlig och då menar jag när jag faller framåt efter hindret. Jag som tränade bort detta under sommaren och under hösten var sitsen näst intill perfekt. Tyvärr så har det försvunnit nu under vintern. Dessutom är Ramadja jättesvår att verkligen följa med i språnget. Man vet inte riktigt hur hon kommer hoppa, om det är långt, högt, kort bla.bla. Även galoppen (rätt efter hindret beroende på vilket varv man är i) har blivit dålig. Också i höstas så bytte hon perfekt efter varje hinder!

Men hon var duktig. Och det var ju första hoppträningen på lääänge. Vi hoppade ju 80 cm och det tyckte jag var bra. Hon stannade endast en gång och det var på en mur som hon aldrig hoppat innan. Men den sparar jag till failfilmen ;)

Men nu känns magkänslan bra inför tävlingen som är nästa vecka. Snacka om jag är taggad till tusen och gud vad roligt det skall bli :D