Förvirrat inlägg/förvirrad tjej

Jag slits hela tiden emellan att det kan vara ingenting, eller det värsta. Det gnagar i huvudet på mig, att det skulle vara mitt fel. Samtidigt vet jag att det inte är det. Jag ska inte dra några förhastade slutsatser, men tankarna släpper inte. Dom finns där hela tiden, dom släpper inte taget.

Jag vill skratta och jag vill gråta. Skratta åt mig själv för att jag drar förhastade slutsatser, gråta för att jag är rädd. Rädd för mina egna tankar. Rädd att det ska vara det värsta. Men det kan lika gärna vara ingenting.
Att vara så ovetande, gör mig galen. Jag vill veta men jag får helt enkelt vänta. Vänta på antingen hemska eller goda nyheter. Självklart hoppas jag på goda nyheter, men samtidigt kan det vara dom värsta som jag får höra.

Jag låste in mig i mitt rum när jag skulle sätta mig och skriva detta. Varför vet jag inte. Alla kommer ju se det sen ändå. Men det är inget jag bryr mig om. Lyssnar hela tiden på den där låten som jag tror hjälper mig, men den får mig att tänka ännu mer. Ändå är det den låten jag dubbelklickar på hela tiden på min spotify-lista. Den låten som spelas om och om igen just nu.

Jag är bara förvirrad och rädd nu, jobbiga tankar som inte släpper taget. "Tänk om" Dom orden ekar i mitt huvud.